ASFNFD: Kapitel 2
Allt som finns nu fanns då
Kapitel 2
1976
James rispade irriterat med fjäderpennan på pergamentet utan att skriva någonting. Han kände hur Narcissa Blacks ögon iakttog honom och han kollade upp. Deras ögon möttes och han gjorde en irriterad min.
”Kan du inte läsa om de där svamparna istället för att stirra på min som nån jävla kärlekskrank flickunge”, sa han.
”Kärlekskrank”, upprepade Narcissa och fnittrade överlägset. ”Och det kommer från honom som inte kan släppa Evans ur tankarna, ens när hon är upptagen.”
”Den saken angår inte dig”, svarade James, men kände sig tyvärr väldigt träffad.
Han hade inte kunnat förstå hur Remus kunde vara så elak och bli tillsammans med Lily när han visste att James avgudade henne. Han kunde fortfarande inte släppa det, även om han låtsades, och ändå hade Lily och Remus hållit ihop i ett halvår. De skulle säkert gifta sig och skaffa barn också. Inget till övers för James inte.
”Åjå”, svarade Narcissa, hon lät fortfarande snobbigt överlägsen och James hade bra lust att vilja strypa henne. ”Du har väl inte mycket att komma med efter att hon kommer med erfarenhet från ett förhållande som varat länge, ser jag.”
”Du har väl inte mycket erfarenhet för Malfoy heller”, snoppade James av. ”Han hade legat med många brudar innan du ens tänkt på sex.”
Narcissas ljusblå ögon smalnade av vid de orden och hon stängde igen svampboken med ett dovt ljud.
”Jag tycker vi fortsätter med de här svamparna en annan dag”, sa hon innan hon vände på klacken och lämnade biblioteket med raska steg.
Hennes klackar klapprade mot stengolvet och fick antagligen madam Pince att införa förbud mot klackskor. James tittade inte många sekunder efter henne, utan svängde bara sin axelremsväska på axeln och började gå mot Gryffindortornet i hopp om att få tag på Sirius.
1996
Severus hade varit helt emot förslaget om en skolutflykt och nu skulle han vara tvungen att knata runt i skogen med en grupp sjätteårselever i fem dagar. Tur att det var ett tag kvar så han kunde förtränga det de närmaste dagarna. Han hade inte det minsta lust att låta en irriterande grupp elever störa honom innan han ens var där för att ta itu med dem. Han vände på uppsatsen som han läste och fortsatte ögna igenom den. Det var sjätteårselevernas uppsatser om valfri trolldryck och självklart var det någon kärlekskrank tjej som valt att skriva sin om kärleksdrycker. Han hade till och med stött på tre redan i år och det var bara sju flickor i klassen totalt. Han mådde illa av att tänka på kärleksdrycker, det var absolut ingenting han uppskattade. För tillfället skulle han nästan föredra att packa till den sabla överlevnadsutflykten istället för att läsa fler uppstötningsframkallande uppsatser om kärleksdrycker och deras effekt och ingrediensanalys. Han kunde förstås inte undgå den mycket intelligenta ingrediensanalysen på miss Grangers uppsats, fast hon hade som tur var valt att jämföra De levande dödas dryck med lättare sömndrycker till skillnad från de andra flickorna. Han hade alltid varit tvungen att erkänna för sig själv att hon var mycket intelligent för sin ålder, trots att denna intelligens inte hindrade henne från att svansa efter Potter och Weasley.
”Vad tror du de tycker?” hade Ginny mumlat till Luna när de nervöst avslutat samtalet med professor Dumbledore om skolutflykten om de planerat tillsammans.
”Bra”, mindes Luna att hon hade svarat.
Det var bara någon sekund efter det som den kommit, den första kyssen. Ginnys läppar hade smakat kanelbullar den dagen, bara några få veckor in på deras femte årskurs.
Det var inte för mer än någon månad sedan, men det kändes som ett år i paradiset. Luna hade varit så rädd för att äta fel frukt och inte få vara kvar längre. Idag kände hon inte den oron, för med Ginny som låg i hennes knä, var allt underbart. Hon lät sina händer smeka utmed Ginnys ansikte. Över den fräkniga näsan och de rosenröda läpparna. Ginny betraktade henne leendes, vad Luna älskade när hon log så.
”Synd att vi inte får följa med”, sa Luna rakt ut till den blå väggen.
”Va?” undrade Ginny.
”Utflykten”, sa Luna. ”Det var ju ändå vi som planerade den.”
”Ja, det gör mig så jävla förb…” började Ginny.
”Men vi åker nästa år, honungspuff”, mumlade Luna.
”Honungspuffen vill åka i år”, muttrade Ginny som en trotsig sexåring.
”Jag med”, sa Luna och log drömskt in mot den blå väggen.
1976
(Nedanstående är skrivet av Sara)
Bellatrix såg belåtet på sin spegelbild.
”Läckert”, kommenterade den.
”Jag vet”, sa Bella och la på ett extra lager blodrött läppstift på de fylliga läpparna. Hon drog händerna över den svarta tajta klänningen, log ett bländande leende mot sig själv och slängde inbjudande håret över axeln.
”Partydags.”
Bella klev in i den mörka, rökfyllda lokalen och kände den tunga basen vibrera i hennes kropp. Det var inte många som skulle välja att gå själva till ett sånt här ställe, men Bella var en av dem. Nu när hennes man var bortrest ville hon ha lite kul, hon hade inte tänkt gå hem ensam. Hon tog sig in i den stora massan och började röra sig till musiken. Snart var hon omringad av killar som gjorde allt för att få hennes uppmärksamhet. Hon granskade dem noggrant, men blev föga imponerad. Bara för att leka lite dansade hon tätt intill en lång mörk kille, la en hand på hans axel, tryckte sig mot honom och tog sig sedan runt och styrde stegen mot bardisken. Hon trängde sig in, fick en drink och vände sig mot den person som satt närmast.
”Lucius Malfoy!” utbrast hon. ”Jag hade inte väntat mig att se dig här.”
”Bella”, sa Lucius och lyfte på ögonbrynen.
« Kapitel 1 | Kapitel 3 »
ASFNFD: Kapitel 1
Allt som finns nu fanns då
Kapitel 1
1996
Datumet var 28 september och Dumbledore stod upp vid honnörsbordet och sorlet i stora salen la sig. Ginny tittade spänt upp, Dumbledore hade faktiskt sagt att det varit en mycket bra idé, kanske skulle han meddela dem alla om att den hade gått igenom. Hon höll tummarna.
”Jag vill meddela att det på skolan kommer anordnas en överlevnadsutflykt (Ginny log brett och gjorde ett segertecken i skydd av bordet) under höstlovet för sjätte och sjundeårselever”, berättade Dumbledore.
Vadå sjätte- och sjundeklassare? tänkte Ginny, det var inte rättvist. Vad menade Dumbledore med det här?
”Närmare information om hur det här kommer att gå till meddelas till de äldre av era elevhemsföreståndare, och jag vill även passa på att tacka miss Lovegood och miss Weasley i årskurs fem för denna underbara idé.”
Det hördes spridda åsikter i Stora Salen om huruvida denna idé var underbar eller inte. Ginny i sin tur muttrade lågt för sig själv.
”Idé? Vadå idé? Vi kom ju med ett näst intill färdigplanerat koncept, och så får vi inte följa med!”
Hon rynkade pannan och bet sig irriterat, dock omedvetet, i läppen. Hon måste prata med Luna och det snart. Luna skulle antagligen kunna lugna ner henne lite grand, om inte annat skulle Luna stå ut med Ginnys klagande ett tag.
Ron satt i uppehållsrummet med ett brev i handen, han visste att han skulle bli tvungen att svara på det. Vad han skulle svara hade han ingen aning om. Minnena letade sig bara tillbaka till sommaren och i samband med de minnena gjorde sig alla hans sinnen påminda, alla utom det sjätte.
Tjo Ron,
Du vet allt under sommaren, jag vet att det var liksom mycket och allt gick ganska fort, men jag ville inte att vi skulle behöva ångra nåt. Jag tycker inte du ska oroa dig för mig här borta, fixa ihop sig så du kan få betyg för en Auror-utbildning om det är det du vill. I vilket fall, hoppas du har det bra och allt där borta. Hade det inte varit för omständigheterna hade jag bett dig hälsa Harry och Hermione.
Ha det.
Tonks.
Omständigheterna, och allt som hade gått snabbt och fort. Ron log lite. Jo nog hade det hänt en del när de träffats på Grimmaldiplan under sommaren, kanske lite för mycket nästan. Ron kunde blunda och minnas Tonks värme, han visste att allt som hänt mellan dem där inte varit tillfälligt, men ändå hemligt och kanske förbjudet. Det var väl det som gav honom en liten kick i det hela också. Han visste att Tonks var kanske nio år äldre än honom själv, men hon var inte gammal. Det som hade hänt hade han inte ångrat, och han kunde knappast tänka sig att han hade ångrat någonting om det hänt mer.
1976
Lucius suckade högljutt då husalfen ställde fram ytterligare en eldwiskey till honom. Hans föräldrar hade flyttat till Australien förra året för att göra allt perfekt till ”den stora dagen”. Han skulle vara hemma och förbereda sig att bli vuxen och allt det där. Den stora dagen var ett annat namn för den sjuttonde juli tre år fram i tiden då det var meningen att han skulle gifta sig med Narcissa Black. En söt tjej, men hela sju år yngre än han själv.
Han hade ett just jobb på ministeriet, han såg bra ut och han var inte mycket mer än tjugotvå. Han kunde gå ut när han ville, och han levde efter tre ord. One. Night. Stand. Ett äkta ungkarlsliv efter sina egna villkor, och han trivdes som fan med det. I alla fall när det inte var som idag. Han hade drabbats av en stark förkylning och det enda som fanns att umgås med var eldwiskeyn. Han var något så fruktansvärt uttråkad. The Daily Prophet hade han redan läst tre gånger och sova kunde han inte. Han hade ingen att skicka ugglor till och förmådde sig inte att läsa en bok. Allting var så skittråkigt och han störde sig på husalfen som surrade runt och försökte vara honom till lags.
”Libby, försvinn eller så stryper jag dig”, morrade han.
”Självklart sir”, pep alfen och försvann nigandes ut ur rummet.
När den försvann la tystnaden sig som ett ljudlöst pip över öronen. Ikväll skulle han ut på krogen, om han så var döende.
(Nedanstående är skrivet av Sara)
Lily slog upp ögonen och mötte Remus blick. Hon drog honom tätare intill sig och viskade tyst:
”Kyss mig igen.”
Han log varmt mot henne och när Lily åter slöt ögonen kände hon hans läppar mot sina. Lily visste inget bättre än när hon och Remus satt och myste i uppehållsrummet.
De hade varit tillsammans i ett halvår nu och Lily tyckte att de kände varandra utantill, även om Remus ibland kunde verka frånvarande, men aldrig ville berätta vad som var fel.
Lily öppnade ögonen igen och såg upp i Remus lugna ansikte.
”Är du trött?” frågade han henne tyst.
”Lite kanske. Vad är klockan?”
”Straxt innan tolv”, svarade Remus och kvävde en gäspning.
Det blev tyst en stund tills Lily reste sig upp från soffan. Hon böjde sig ner, placerade en lätt kyss på Remus panna och gick sedan upp till sovsalen.
ASFNFD: Prolog
Allt som finns nu fanns då
Prolog
Minnen som flödar tillbaka, historia som upprepas. Skillnaden mellan då och nu är inte så stora. Allting förändras inte. Som längtan och lust, ungdomars sätt att tycka och tänka. Vissa värderingar ändras, ja, men inte känslor. Behov och dragning. Sånt som är fel och det som är rätt. Yta och djup och sånt som inte spelar någon som helst roll som får allt på fall. Ord som sagts utan mening ger hopp. 1976 och 1996, vad är skillnaden? Det är två år, utan någon som helst skillnad mot de andra åren. Solen på våren värmer alltid upp mer än den frusna marken, och höstterminens början är alltid till för att upptäcka hur stora bröst tjejen mitt emot en i kupén har fått under sommaren. Allting som finns nu fanns då. Love is forever young.
Rävöras fanfiction 