SM: Kapitel 5

juni 6, 2011 at 9:33 e m (Sirius Minnen) (, , , , , , , , , )

Sirius Minnen
Kapitel 5: Snorgärsen badar

Dagen därpå nålade Harry upp ett pergament på Gryffindors anslagstavla.
Är ni intresserade av att bli jagare?
Kom till Quidditchplanen den 15 september klockan 17:30
Ni som redan är med i laget ombeds att komma ner måndagen den 10:de klockan 17.
Harry Potter
Sedan gick han iväg till sin favoritlektion, han hade höga förväntningar på den nu när Tonks var lärare, Tonks var riktigt nervös, men när Harry, Ron och Hermione klev in blev hon lugnare.
”Hej och välkomna till Försvar mot Svartkonster,” sa hon. ”Jag heter Tonks och egentligen arbetar jag som Auror. Vill ni veta något mer om mig?”
Lavender räckte upp handen.
”Ja, miss…?”
”Brown, Kan inte du berätta lite om att vara auror?” sa Lavender nyfiket
”Det var det jag tänkte börja med,” log Tonks. ”Att vara Auror innebär att man måste möta och fånga in onda trollkarlar och häxor. En Auror riskerar sitt liv flera gånger i månaden och särskilt nu när ’Ni-vet-vem’ är tillbaka.” Hon gjorde en kort paus innan hon sa: ”Hur många här inne skulle kunna tänka sig att bli Auror?”
Harry, Ron, Hermione och Neville räckte upp handen, inga andra.
Tonks tittade på Neville.
”Du heter Longbottom va?”
Neville nickade.
”Harry, jag trodde väl det,” sa hon och nickade åt Harry. ”Ron och Hermione, det var många i en klass som kan tänka sig det yrkeslivet. Tyvärr är det mycket svårt att bli auror, inte alla har kapacitet för att bli det.”
Harry räckte upp handen.
”Harry,” sa Tonks.
”Jo, jag tror att många skulle vara intresserade av att se din speciella gåva,” sa han och log.
”Visst, visst,” sa Tonks. ”Det är såhär att jag är en morfmagus.”
Nästan hela klassen såg frågande på henne.
”Det är en gåva som man föds med och inte kan bli, men likt som en Animagus kan förvandla sig till ett djur så kan en Morfmagus förändra sitt utseende.” Tonks koncentrerade sig hårt och helt plötsligt hade hon fått ett gristryne. Klassen skrattade och Tonks fixade tillbaka till sin näsa och drog handen genom det raka ljusblå håret.
”Wow!” utbrast Lavender.
Den Försvar mot Svartkonstlektionen blev en av de bästa Harry någonsin hade haft. Tonks var den bästa lärare som Harry hade haft näst efter Remus.
På lunchen slängde han i sig maten så fort och sprang iväg till uppehållsrummet att inte ens Hermione han fråga vad det var frågan om. Klockan halv tolv låg han på sängen med minnessållet framför sig. Han tittade sig om i rummet en sista gång för att försäkra sig om att han var ensam innan han doppade näsan i tankarna och sa:
”Fem.”
Det krängde till och en sekund senare stod Harry ute på skolgården och såg sin pappa och Sirius diskutera någonting, han gick fram till dem och det samma gjorde Peter och Remus som stod en bit ifrån. Det visade sig att de pratade om, utan Harrys förvåning, nästa bus som de skulle göra mot Snape. Nej, tänkte Harry, hans avsky mot Snape kämpade emot hans avsky mot mobbning. Harry såg Snape gå förbi längre bort och han hörde James säga:
”Titta Tramptass, där kommer Snorgärsen.”
Sirius tittade upp och ropade:
”Hur mår du Snorgärsen?”
Snape snurrade runt och tog snabbt upp sin trollstav, men James var snabbare.
”Expelliarmus,” ropade han och Snapes trollstav flög upp och landade elegant i James hand. Han slängde den snabbt åt sidan som om att han var rädd att den skulle smitta honom med någon sjukdom som Snape bar på.
Snape började springa mot sin stav.
”Impedimenta!” vrålade Sirius. ”Skulle du inte behöva en dusch,” fortsatte han och tittade menande på James, James nickade och sa:
”Wingardium Leviosa!”
Snape flög upp i luften och med sin trollstav styrde James honom mot sjön och släppte honom en bit ut.
”Potter,” vrålade en skarp röst och Harry snurrade runt och kom sen på att det inte var honom de menade.
Han såg sin mamma, Lily Evans, komma framspringande.
”Låt bli honom!”
”Vi rör honom inte,” sa James vilket var sant eftersom de just hade släppt Snape i vattnet.
”Ta upp honom därifrån!” röt Lily.
”Han får väl skylla sig själv om han inte lärt sig simma,” sa Sirius som betraktade den simmande, eller snarare sprattlandes, Snape.
Harry såg hur Snape kravlade sig upp på land medan alla andra verkade titta på när Lily skällde ut James och Sirius. Harry ville varna Sirius och de andra för Snape som just fått tag i sin trollstav och med ett vilt leende riktade den mot James, men eftersom han var i ett minne kunde han ingenting göra. Han hörde till sin förargelse hur Snape två gånger skrek:
”Lamslå!”
James och Sirius föll orörliga ner på marken och Harry såg i ögonvrån hur professor McGonagall kom rusande ner för skolområdet bort mot platsen där Snape nu stod.
”Vad menar du med det här?” sa hon förarget till Snape. ”Du vet att lamslagningsbesvärjelsen är förbjuden att använda mot andra elever på skolan! Följ med mig här!” Hon viftade med staven och James och Sirius vaknade upp förargade över att Snape hade lyckats överlista dem. ”Ni följer också med!” sa McGonagall sammanbitet.
Harry följde efter när McGonagall föste eleverna uppåt skolan. Hon förde dem in på sitt kontor och Harry kände, mitt i förödelsen, att det var ganska skrattretande att om bara några år skulle Snape vara en kollega till McGonagall och inte en elev.
”Nå?” sa professor McGonagall och tittade strängt över eleverna. ”Vad ska det här betyda?”
Snape var tyst, klart bestämd över att inte säga någonting och Sirius och James började prata i munnen på varandra.
”Tyst med er! En i taget,” sa McGonagall. ”Potter!”
”Snape kom och riktade sig trollstav mot oss och jag uttalade ’Expelliarmus’ över honom. Sen fick han tag i sin trollstav och…”
”Black, gick det till så?” Hon vände sig till Sirius som nickade instämmande. ”Snape?”
Snape rörde inte en fena utan fortsatte att envist stirra ner i bordet.
”Potter, kan du förklara för mig varför mr Snape är så blöt?”
Den här gången var det James tur att stirra ner i bordet. Han mumlade:
”Han badade lite…”
”Black?”
”Han har säkert inte duschat på flera år,” sa Sirius.
”Så ni medger att ni tvingade mr Snape i vattnet?”
James och Sirius nickade.
”Straffkommendering till er alla tre!” sa McGonagall bestämt.
James och Sirius suckade.
”Potter, du får hjälpa till att putsa porslinet i troférummet utan magi. Snape och Black får komma till mitt kontor så ska ni veta vad ni får göra. Ni börjar klockan fem på onsdag eftermiddag.”
”Men jag har ju q…” började James.
”I tre dagar,” la McGonagall till.
Plötslig kom Harry på tiden, tänk om han skulle komma för sent till trollformellektionen. Han sprang genast till närmsta vägg och tänkte ’endast mellan mig och Sirius’. När han med ett ryck landade i sin egen säng tänkte han att det här ville han se en fortsättning på. Snabbt stuvade han ner minnessållet i sin koffert, slängde en blick på klockan och ilade fort ner till Flitwicks klassrum. Fem minuter försenad steg han in i klassrummet.

« Kapitel 4 | Kapitel 6 »

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: