SM: Kapitel 4

juni 6, 2011 at 9:24 e m (Sirius Minnen) (, , , , , , , , )

Sirius Minnen
Kapitel 4: Schemakrock och ansvar

Harry sträckte på sig och vände sig på sidan för att somna om och fick som svar solen i ögonen. Trött och sur satte han sig upp i sängen. Klockan visade 6.00am och frukosten skulle inte äga rum förens om två timmar. Att somna om var det inte tal om, men en resa till Sirius minnen? Nej, det bästa var väl att klä på sig för det första. Harry klädde på sig, men han upptäckte inte förens efter femton minuter, när han började leta efter sin andra strumpa, upptäckte han att han hade satt den på handen.
Han fördrev tiden med att räkna ut vilka ämnen han skulle få läsa. Han mumlade för sin själv:
”Trolldryckskonst, Förvandlingskonst, Trollformellära, Trolldryckskonst… Trolldryckskonst…” Han avbröt sig hastigt, han upprepade hela tiden samma ord – trolldryckskonst. Han var helt besatt, han visste att han kunde ha fått sluta med det den här terminen, men måste hela tiden knata på för att få bli Auror. När han hade Snape skulle han aldrig kunna få ens Acceptabelt, det var ju inte så konstigt eftersom Snape psykade honom. Harry började om igen:
”Trolldryckskonst, Försvar mot Svartkonster, Trollformellära, Förvandlingskonst…”
Nej, McGonagall hade inte nämnt några andra ämnen. Betydde det intensiv kurs i dem här? Harry visste inte, men han undrade om det inte var några fler ämnen. Det måste det väl vara?
Tiden gick och tillsist hade alla andra vaknat. Sist vaknade Seamus som berättade för de andra vilken konstig dröm han hade haft:
”Jag var i Stora Salen och bombarderade professor McGonagall med kuddar, då kom professor Dumbledore in och istället för att skälla på mig eller dra av poäng så började han också kasta kuddar. Och vet ni vad som hände sen?”
Alla skakade på huvudet, hur skulle de kunna veta det.
”Jo då kom Snape in…” Seamus började skratta. ”… Och han sa: ’50 poängs avdrag för Slytherin, Dumbledore!’” Seamus började garva så mycket att han rullade ner på golvet. De andra skrattade, men ingen lika mycket som Harry. Han skrattade så tårarna sprutade och Ron och Neville var tvungna att släpa ner honom till Stora Salen och han skrattade fortfarande.
”Skärp dig nu Harry,” fräste Ron.
Harry började skratta åt honom med som om det hade varit roligt.
”Vi kan inte gå in om du fortsätter skratta,” sa Neville. ”Får du aldrig ont i magen?”
Ron fnissade till av den dumma frågan och Harry svarade:
”Jo … hahaha … jag har så ont … haha … att jag … inte kan … hahaha-andas.”
Efter ett tag slutade Harry skratta trots allt och han, Ron och Neville gick in i Stora Salen. Harry satte sig bredvid Hermione som förskräckt utbrast:
”Vad har du gjort, Harry? Du är alldeles röd i ansiktet.” Hon trodde uppenbarligen att han hade gråtit igen, men Harry bara svarade:
”Skrattat.”
McGonagall kom och delade ut scheman till eleverna och Harry tittade på sina ämnen. Han hade förutom dem han hade räknat upp fått även Örtlära och Skötsel och Vård av magiska djur. Han sneglade på Hermiones schema och frågade:
”Vad har du fått för ämnen?”
”Jag har alla gamla utom Trollkonsthistoria.”
”Det betyder att du har Talmagi under den håltimmen som jag har på fredagen,” sa Harry och pekade på sitt eget schema, Hermione nickade. Harry vände sig mot Ron. ”Vad har du då?”
Ron rynkade ihop pannan och svarade:
”Förvandlingskonst, Trollformler, Försvar mot Svartkonster och Skötsel och Vård av magiska djur.”
”Jag med, men jag har också Trolldryckskonst och Örtlära,” sa Harry.
”Trolldryck, vad ska det vara bra för?”
”Om man vill bli en Auror så…”
”… måste man läsa trolldryckskonst,” avslutade Ron, ”ja, McGonagall nämnde det på min yrkesrådgivning.”
Hermione tittade upp från sitt schema.
”Men vill du inte bli en Auror då?” frågade hon.
”Jo, men jag orkar inte läsa alla de ämnena så jag får väl satsa på någonting annat.” Ron suckade.
”Vadå?” undrade Hermione och Harry med en mun.
”Jag kanske kan åka och hjälpa Charlie med drakarna.” Ron ryckte på axlarna, ”Ärligt talat; jag vet inte.”
Det blev tyst och Harry vände sig mot sitt schema. Måndagen såg ut att vara rätt okej med Förvandlingskonst och Örtlära innan lunch och dubbeltimme i Skötsel och Vård av magiska djur sen. Han sneglade på Rons schema som låg på bordet för att se vad han hade under Harrys Örtlära. Han hade håltimme, men Harry la även märke till någonting som stod längst ner på pappret under måndagen.
”Men Ron, du har ju Astronomi också!”
”Mm,” mumlade Ron utan att lyssna på honom. Sen så det ut som om han fattade, han spottade ut juicen i glaset igen. ”Va, har jag?”
”Då behöver jag i alla fall inte gå ensam på den lektionen,” sa Hermione.
”Nej,” sa Ron som fortfarande stirrade obegripligt på sitt schema. ”Varför såg jag inte det här förut?” muttrade han för sig själv.
”Vad har du på onsdagseftermiddagen när jag har dubbeltimme i Trolldryckskonst?” frågade Harry
”Extra Förvandlingskonst för att jag låg på gränsen till Ö…”
”I två timmar?” utbrast Hermione
”Nej i fyrtiofem minuter, resten står det ’läxläsning’ på. Men det är tydligen fritid det med för det berättade Fred för mig.”
”Men nu måste använda den tiden till läxläsning,” förebrådde Hermione honom.
Ron nickade:
”Men du har ju fortfarande samma ämnen som mig annars så du kan…”
Harry slutade lyssna, han stirrade stumt och chockat ner i sitt schema och inte förens flera minuter senare, när Hermione talade till honom, kom han tillbaka till verkligheten.
”Va?” sa han.
”Vad är det Harry?” frågade hon.
”Men jag fick ju U…” sa Harry.
”VAD?” nästan skrek Hermione.
Harry pekade på första lektionen på Torsdagsmorgonen ’Extra Trolldryckskonst’.
”Det betyder väl att du nätt och jämt fick ett U och behöver extrahjälp för att hänga med,” svarade Hermione.
”Men jag fick ju U…” upprepade Harry.
”Harry om du inte reser dig upp nu så kommer vi för sent till Förvandlingskonsten, det skulle just vara snyggt om vi gjorde det första dagen va?”
Harry reste sig, svängde väskan över axeln och följde motvilligt med.
Fem minuter senare klev de in i professor McGonagalls klassrum där hon höll på att lägga ut röda böcker på bänkarna.
Harry tittade sig om i klassrummet och såg alla i sin gamla klass, till och med Neville som såg ytterst nervös ut. Ron sa:
”Hej Neville, fick du förvandlingskonst?”
”Ja, men jag fick egentligen bara A så jag har extra lektion i två timmar på torsdag.”
”Men det är ju bra Neville,” uppmuntrade Hermione. ”Vad fick du mer? Örtlära antar jag…”
”Ja, och Skötsel och Vård och Försvar mot Svartkonster,” Neville log stolt. ”Harry föresten när är första… Aj!”
Harry trampade Neville hårt på foten.
”Galleon,” svarade han.
”Men jag har tappat bort min…” sa Neville och grävde i fickan. ”Nej, här var den!” sa han och plockade upp en till synes vanlig Galleon.
”Stoppa Ner Den,” sa Harry sammanbitet.
”Tyst i klassen,” sa professor McGonagall.
Alla tystnade och Harry satte sig på bänken bredvid Ron.
”Jag är glad över att se att alla Gryffindorelever lyckats klara sig så bra att kunna komma hit den här terminen trots att vissa av er måste gå extraundervisning.”
Alla tittade på Neville som blev röd i ansiktet.
”Men jag klandrar ingen för det,” fortsatte McGonagall. ”Förvandlingskonst är inget lätt ämne så därför är det bäst att vi börjar på en gång. Som ni ser har jag delat ut röda böcker på era bänkar och det är skrivböcker för att under FUTT-åren vill jag inte att ni har era anteckningar på olika pergament så att ni slarvar bort dem. Jag är säker på att flera lärare samtycker. Därför kan ni nu ha dem samlade i en bok. Ni kan börja med att skriva namn i dem…”
Harry öppnade första sidan där det redan stod tryckt med snirkliga bokstäver
’Förvandlingskonst.
Denna bok tillhör …’
Harry skrev dit sitt namn.
”Sen kan ni börja anteckna om de jag berättar just nu, nämligen självförvandlingar.”
Det hördes ett raspande av fjäderpennor som krafsade ner rubriken.
”Under ert tredje år läste ni om animagusar, nu ska ni börja med förvandlingar som man kan utföra på sig själv utan att behöva vara animagus. Ni såg själva under den Magiska Trekampen hur mr Krum utförde en bubbelförtrollning på sig själv. Den ska vi börja med. För att utföra en bubbelförtrollning…”
Förvandlingskonsten fortföljde och ungefär en timme senare stod Harry, Hermione, Neville, Lavender, Parvati och några Hufflepuffelever och väntade utanför växthusen. Snart kom professor Sprout och släppte in dem i växthus nummer två. Även Sprout delade ut skrivböcker och sa hur viktigt det var att hålla ordning på sina studier. Skillnaden från McGonagalls var att hennes var gula.
”Jag är glad att så många har klarat sig bra till FUTT-åren och hoppas på att det ska gå bra för er även i fortsättningen. Vi ska nu börja med farligare växter än vi hållit på med tidigare. I början på terminen ska vi som uppvärmning börja med Piskande Pilträdet som står i skolområdet. Någon som vet vilket namn det även kan gå under?”
Hermione sträckte upp handen till ingens förvåning.
”Miss Granger.”
”Piskande Pilträd går även under namnet ’Salix Piscús’ och det träd vi har på skolområdet är ett av de få som finns i Europa.”
”Bra, fem poäng till Gryffindor, någon som kan berätta om Salix Piscús försvarsmetod?”
Harry som var väl insatt i det räckte upp handen.
”Mr Potter.”
”Om man kommer i närheten av det börjar den slåss med grenarna mot en. Och om man krockar i det med en bil så kommer man därifrån halvdöd.”
Flera elever skrattade, de visste alla om Harrys och Rons krasch i det piskande pilträdet under deras andra år.
”Bra svar mr Potter, du får fem poäng mer till Gryffindor. Antecknar ni allihop nu?” Det blev ett klirrande med fjäderpennor och bläckflaskor.
”Det är bäst ni lyssnar noga och antecknar under lektionerna,” sa professor Sprout. ”Ni kommer att få skriva en uppsats i slutet av arbetet. Runt halloween ungefär.”
”Kan någon berätta om pilväxter?”
Hermiones hand sträcktes som vanligt upp i vädret, men Sprout var rättvis och lät så många som möjligt svara.
”Mr Longbottom.”
”Pilen är av släktet Videväxter, tror jag det var och Pil är mycket bra till trollstavar, det berättade mr Ollivander för mig.”
”Jättebra mr Longbottom, ytterligare tio poäng för Gryffindors räkning.”
Professor Sprout pratade ett tag om var man kunde hitta Piskande Pilträd och innan hon avslutade lektionen sa hon:
”Under nästa lektion ska vi ut och titta på det Piskande Pilträdet.”
Eleverna samlade ihop sina böcker och Hufflepuffeleverna och Gryffindorarna gick upp mot slottet för att äta lunch. På lunchen mötte de Ron, Seamus och Dean som tillsammans med Harry och Hermione gick ner till Hagrids stuga. Ron ställde sig genast och stirrade på en fluffig fågel som satt bredvid Dumbledores Fenix.
”Harry, kolla på den där!” sa Ron.
”Mm,” mumlade Harry samtidigt som Hermione sa ”Är inte det där en …”
Mer hann hon inte säga förens Hagrid kom ut och började lektionen.
”Hej,” sa han betydligt säkrare än vanligt.
Harry gissade att det kunde bero på att Malfoy inte var där, faktum var att det var så få Slytherinare där att Harry undrade om de hade kuggat med flit, bara han som hade sett testralerna förra året och några till var där.
”Jag hade tänkt att vi skulle prata om de här fåglarna. Någon som vet va de heter? Harry?”
”Den fina fågeln där är en Fenix, men den andra vet jag inte…”
”… det är en Fjäderkraxare,” fyllde Hermione i.
”Bra!” sa Hagrid, ”Tie poäng till Gryffindor.”
”Anledningen till att jag visar er båda e att de har nåt gemensamt, nån som vet va de kan va?”
Hermione viftade med handen och till Harrys förvåning gjorde Ron det också.
”Öh… Ron.”
”Pappa berättade för mig att de kunde försvinna och dyka upp på ett annat ställe som med spöktransferens.”
”Ja, det stämmer fem poäng till Gryffindor till.” sa Hagrid. ”Ja, visst ja, jag har några skrivböcker om det är nån som vill ha. Räck upp handen så får ni en.”
Nästan alla räckte upp handen och Hagrid sa:
”Harry ge mej ett handtag här va.”
Harry hjälpte Hagrid att dela ut djuplila böcker till klassen. Tillsist tog han en själv och lektionen började. det blev en intressantlektion, men Harry kände en svag anig av att Hagrid hade fått hjälp med att sätta ihop lektionen.
”Det var den bästa lektion vi har haft med Hagrid,” sa Hermione.
”Nej,” sa Harry, ”jag tyckte bättre om testralerna.”
”Kanske för att du kunde se dem,” muttrade Ron.
Det blev tyst ett ögonblick.
”Nej nu går vi och äter!” sa Harry
Snabbt gick de upp till Stora Salen och satte sig tillsammans vid Gryffindorbordet. Men innan maten kom fram reste sig Dumbledore upp och sa:
”Jag har att meddela er att vi inte i breven från skolan i somras utnämnde de nya Quidditchkaptenerna, och på grund av den anledningen att Lord Voldermort är tillbaka kommer inga elever att få spela utan att en lärare finns i närheten. Med andra ord så tänker jag nu efter maten tala om för er vilka de nya Quidditchkaptenerna blir! Varsågoda och ät.”
Maten dök upp och Harry tuggade i sig den sakta och nervöst. De enda spelarna i hans lag var han själv och Ron som var kvar från förra året och de två slagmännen som de fått efter det att Fred och George blivit avstängda. Harry var nästan bombsäker att han skulle bli kapten för Gryffindor om inte Umbrige livstidsavstängning fortfarande gällde. Han skulle alltså vara tvungen att bygga upp ett helt nytt lag. Harry suckade, det skulle inte bli lätt. Det kändes som han inte hunnit få i sig någonting innan maten försvann från borden och Dumbledore reste sig igen.
”Jag vill att alla som spelar eller skulle vilja spela i något av Quidditchlag stannar kvar, resten kan gå och göra vad ni vill så länge som ni är inomhus.”
Det blev ett väldigt skrapande utav stolar när de flesta av eleverna lämnade matsalen. Fem minuter senare sa Dumbledore:
”Om ni alla sätter er i den delen av bordet som är närmst hitåt…” Skrapet från stolarna hördes igen, ”… när jag har pratat klart, så kommer era elevhemsföreståndare komma och pratar med er angående lagen.”
McGonagall reste sig från sin stol och vandrade ner mot Gryffindorbordet. Eleverna reste sig och flyttade sig till stolarna i närheten av Ron och Harry.
”Okej,” började McGonagall. ”Jag får säga grattis till vår nya kapten, Potter och säga att vår nuvarande lag består av Harry Potter som är sökare, Ronald Weasley som är vaktare, Andrew Kirke och Jack Sloper som är slagmän. Det betyder att vi behöver tre nya jagare. Ni andra som är kvar här,” hon tittade menande på de tio övriga eleverna, ”är intresserade av att bli jagare?” De nickade. ”Då är uttagningsprovet den femtonde september, så att ni vet. Okej, då är det väl bara att gå och lägga sig då. Marsch i säng.”
Alla reste sig, men inte Harry.
”Kommer du då, Harry?” sa Ron.
”Vänta lite,” svarade Harry och McGonagall som precis upptäckte att han var kvar vände sig om och såg frågande på honom.
”Var det något du ville Potter?”
”Jo, det här med att jag blev kapten…”
”Vill du inte vara det?”
”Jo, men jag bara undrar, vad det innebär för slags ansvar. Att boka planen till träningarna förstår jag och att se till att vi får ett stabilt lag och så vidare… men vad för slags mer ansvar innebär det?”
”Jag vill att vi vinner så att jag tycker att du ska köra en träning med laget innan uttagningsprovet. Bara för att du ska få en uppfattning om dina medspelare.”
”Okej,” sa Harry. ”Jag undrar också om du hittat en ny kommentator efter Lee.”
”Varför undrar du?” frågade McGonagall.
”Nyfiken”
”Nej det har jag inte, men jag lär nog snart hitta en, det finns säkert många som skulle vilja kommentera.”
”Ja, det tror jag med. Hej då,” sa Harry.
”Lycka till, Potter,” ropade McGonagall efter honom.
”Tack,” svarade Harry.

« Kapitel 3 | Kapitel 5 »

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: