Rävöras fanfiction

HOT: Kapitel 3

augusti 27, 2009 at 1:32 f m (Hennes Oväntade Tidsresa) (Albus Dumbledore, Harry Potter, Hermione Granger, Luna Lovegood, Ron Weasley)

Hennes oväntade tidsresa
Kapitel 3: En lila sovsäck

Det var söndagsmorgon och Luna hade precis klivit ur från duschen, vilket inte gjorde någon skillnad eftersom håret på grund av Cho aldrig kunde bli rent. De hade för över ett år sen kastat en vattenavstötande trollformel på henne som dom uppdaterade en gång varje månad (för att den skulle hålla i sig). Någon gång nästa vecka skulle de antagligen uppdatera den igen. Luna var van, hon hade fått stå ut med att förhäxningar haglade över henne enda sedan första årskursen så hon brydde sig inte så mycket längre. I alla fall inte som det såg ut, för hon visade dem aldrig. Det hade hon lärt sig att inte göra mycket tidigt, hon skulle ju inte visa dem att de hade lyckats. Hela söndagen satt Luna i biblioteket med sitt vanliga drömmande ansiktsutryck och fantiserade om att Ronald Weasley skulle komma in och sätta sig bredvid henne. Han skulle komma och hämta sin prinsessa, som han kallade henne i hennes fantasier. Precis efter lunchen (som Luna hade hoppat över) kom Ronald in i biblioteket tätt följd av Harry Potter och Hermione Granger. Luna svor inombords, vart han än gick skulle den där Hermione vara med, det gjorde så ont att det värkte när hon tänkte på det. Hon såg hur Harry viskade någonting till Hermione och Ronald och den där Hermione nickade innan hon gick och hämtade en trave med böcker. Luna ryckte till när hon såg att en av dem var boken ’Legender om Legender’. Den skulle hon själv låna, eller just nu bestämde hon sig för att låna den. Hon gick fram till deras bord.
”Hej Harry,” sa hon drömmande och undvek noga att titta på Ronald.
”Hej Luna,” svarade Harry.
”Hej,” sa Ronald och Luna kände värmen spridas som om hon druckit tre flaskor med honungsöl på en gång, men i ögonvrån såg hon hur den där Hermione blängde på henne. Hon slog ner blicken i bordet och fortsatte med samma drömmande röst:
”Vad läser ni?”
Hon plockade upp ’Legender om Legender’ och låtsades läsa texten på baksidan. Hon såg hur Harry och Hermione utbytte blickar.
”En Försvar mot Svartkonst uppgift,” svarade Hermione stelt.
Luna nickade och gick tillbaka till sitt bord och såg till att få boken med sig. Hon började åter igen att dagdrömma, den här gången om hur hon bodde i ett litet torp med Ronald och två små söta ungar. Klockan nio kom madam Pince fram till henne för att mycket högt och tydligt tala om för henne att biblioteket stängde. Luna ryckte till och kollade upp på bibliotekarien innan hon snabbt rusade ner för alla trappor och ut genom porten. Hon hittade efter några minuter en sten som såg ut som ett altare och satte sig på den, hon tittade upp mot den lysande månen. Måne hette Luna på Latin, det visste hon eftersom att hon själv blivit döpt efter månen. Hon hade fötts en fullmånsnatt… Hon undrade när Ronald var född och vad hon skulle ge till honom när han fyllde år. Kanske en sån där loppcirkus med tillhörande trampets och karaoke, eller en uppsättning… Luna drevs tillbaka från sina tankar när ett moln drev för månen och dolde den. Argt hoppade Luna ner ifrån stenen, hon hade vetat innerst inne att det inte skulle fungera, det hade bara varit en vag hoppning om en förändring. Långt borta hörde hon ett ylande och hon började klampa upp mot slottet. När hon klev in i entréhallen hörde hon några tassande steg, men hon kunde inte se någon som gav ifrån sig dem. Några sekunder senare hördes en kraftig flämtning bakom henne och hon snurrade runt, men där var ingen. Hon började gå upp för marmortrappan och kände hur hon gick in i någon. Hon tittade upp.
”Oj, ursäkta mig professor Dumbledore,” mumlade hon.
”Det gör inget miss…?” Dumbledore tystnade.
Kunde han inte hennes namn? Brukade inte han kunna namnet på alla sina elever?
”Lovegood,” fyllde Luna i.
”Du går inte här,” konstaterade Dumbledore.
”Jo,” svarade Luna, ”femte årskursen i Ravenclaw.”
Dumbledore skakade på huvudet och bad henne följa med upp på hans kontor. Luna följde fundersamt efter honom, höll Dumbledore på att bli senil? Dumbledore gav lösenordet till en ful stenstaty och hon klev efter honom upp på den snurrande stentrappen. Snart klev de in i ett cirkelformat rum – Dumbledores kontor.
”Professor Dumbledore,” frågade Luna nervöst.
”Miss Lovegood,” avbröt Dumbledore. ”Du går i femte årskursen säger du (Luna nickade), vilket år är det?”
”Nittonhundranittiosex, men varför undr…”
Dumbledore höll upp en hand för att tysta ner henne. Han fick en bekymmersam rynka i pannan.
”Nej, det är inte nittonhundranittiosex,” sa Dumbledore, ”året är sjuttiosex.”
Luna spärrade upp ögonen, hade stenen fungerat?
”Oj,” var det ända som Luna fick fram.
Det gick några minuter innan Dumbledore frågade:
”Vad var det som hände?”
Luna berättade om stenen och Dumbledore frågade varför hon hade velat åka iväg. Först tänkte Luna dra till med en lögn, men bestämde sig istället för att berätta sanningen, även om det skulle göra ont. Hon berättade om Cho Chang och hennes gäng, om hur de hade varit sen första klass. Det som var jobbigast var när hon försökte berätta om det som hon gjort den där kvällen, de ärren som McGonagall hade upptäckt. Istället för att säga det kavlade hon upp ärmarna på sin tröja. Dumbledore sa ingenting när han såg de röda ärren, men en ny bekymmersrynka tog form i hans panna.
”Jag kan förstå dig ifall du inte vill bo i Ravenclaws uppehållsrum,” sa han.
Luna nickade bara.
”Tre månader sa du att det skulle ta innan du kunde ta dig hem?”
Luna nickade igen.
”Så, vad sägs som att bo i Gryffindor så länge?” undrade Dumbledore.
Lunas första reaktion var som en lycklig våg, innan hon kom på att Ronald inte gick på Hogwarts nu. Men Gryffindor måste ändå vara bättre än Ravenclaw, funderade hon, annars skulle ju inte Ronald ha hamnat där. Rektorn nickade emot henne.
”Jag måste tyvärr kasta en tysthetsförtrollning över dig så att du inte råkar berätta något om framtiden,” sa han och höjde trollstaven mot henne. ”Silencio.”
”Du får sova här inatt så att jag kan presentera dig imorgon så att inte någon undrar varför du helt plötsligt kommit.”
”Okej,” svarade Luna och såg hur Dumbledore trollade fram en lila sovsäck.
Dumbledore lämnade kontoret via en dörr som antagligen ledde till ett sovrum eller liknande och Luna klev i den lila sovsäcken. Alla röriga tankar gjorde henne dåsig och hon somnade snabbt.

« Kapitel 2 | Kapitel 4 »